Livet har satt tydliga spår i Carina Nymans musikutövande. Hennes låtar präglas av hennes gamla liv som drogmissbrukare, hennes nya tillvaro som outtröttligt Jesusfreak och – inte minst – en varm medkänsla med alla människor som inte orkat stå emot krav och begär.

Så hon tar budskapet om Jesus och om nåden och skriver in det i sina sånger som hon sedan sjunger med frenesi. Ibland som att det gällde livet.

”Mellan smällarna” är Carinas tredje fullängdsskiva och den mest homogena hittills. Den akustiska gitarren är hennes främsta stöd, det är mer popvisor än rock’n’roll men det går inte att undgå de tydliga bluesrötterna i botten.

Tröst och längtan är två genomgående teman på detta album och även om jag tycker att hon ibland vill få in väl många stavelser till varje ton, så är det musikaliska hantverket stabilt. ”Beep beep” gungar helskönt. Carina har också självdistans och glimten i ögat vilket hon visar i den helsköna ”Klimakterietango”